torsdag 17 juli 2008

Arbetsplatsolycka!

Precis som min syster skrev på sin blogg, så bedriver vi som ni vet barnarbete här på gården. I går var det dags igen. Trädgårdsavfall skulle kastas ner i "hel...etes -hålet" inne i Snickeriet. Det hus här på gården som ska bli den framtida butiken.


Där inne gömmer sig ett djupt hål i marken, eller rättare sagt är det en gammal källare eftersom huset en gång i tiden varit boningshus.


Well, well. ...Vi skulle alltså kasta ner en massa grenar mm. och eftersom Ludvig är tvungen att arbeta för sitt uppehälle här fick han självklart hjälpa till. Med gummistövlarna på fel fot och kepsen bak och fram kastade han ner gräs och avfall i en väldig fart. Rätt som det var försvann han i ett rökmoln rakt ner i hålet. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jocke som inte var lika förlamad hivade upp en skitig, skrikande, dammig pojke ur hålet. Tårarna gjorde ränder i ansiktet på honom men vi konstaterade snabbt att han inte slagit sig så värst. Han blev mest rädd, precis som sin mamma.....


Enligt mina föräldrar "drattade" jag själv ner i ett hål ( redan klätt av betong) när jag var i Luddes ålder, fast det har jag inte fått några men av.........................


Efter att Ludde badat, rensat öron, ögon och näsa från damm hittade vi ett litet skrapmärke på armen. Tur att vi har Bamse-plåster hemma. Då får man ny kraft och kan gå ut till hålet igen....Det måste ju fyllas igen.


Suck!


Fast nu trillar han nog inte i fler gånger. Upprepade gånger idag har han berättat om "när han trillade i och pappa räddade honom." Att mamma såg ut som en fågelholk, minns han inte. Tack och lov!

5 kommentarer:

Ullis/Leva på landet sa...

Så det kan gå. Ofta klarar ju barn sig så bra. Det är ju vi mammor som blir oroliga och rädda. Han kommer nog som sagt inte att ramla ner där igen.

Kram Ullis

Nettan sa...

Oj, ja vad ska man säga & fort är det gjort !
Tror att Mammsen vart mer skärrad än stackars sonen, men vilken upplevelse =0(...
Tur att det fanns Bamseplåster & ta till =0)

Ha en Trevlig Helg..
Kram Nettan

Hemma på Landet sa...

Men lilla gubben alltså. Det är ju så lätt hänt. Mina ungar har ramlat ner från träd och trappa, så det händer allas ungar mer eller mindre.
Men du fia, är du säker på att du inte har några men? :-D Nä, pussgurka. Du vet hur knäpp jag är.
Goa du! Love you!
Stina:-)

caRINA sa...

men vilka söta koppar i blått & vitt

Snöflickan sa...

Åh, kan tänka mig att du blev skärrad, men du beskriver samtidigt så kul att han försvann i ett rökmoln...Svårt att veta om man ska skratta eller gråta då. Tur att det gick bra och det brukar vara värst med chocken. Bamseplåster löser det mesta! :-)