Det kvittar hur mycket barnen stimmar och stojar runt omkring honom så lägger han sig mitt i leken.
Platsen behöver inte vara alltför säker, huvudsaken är att det känns bekvämt.
Nej, det är inte Joakim jag pratar om, (även om han ibland verkar kunna stänga av öronen från barnens bus och mitt tjat), utan vår fina kissekatt Rufus.
Rufus har bott hos oss i snart ett år, efter att vi tagit hand om honom(en upphittade sommarkatt). Efter att ha varit folkskygg och mager är han nu en riktigt, stor och rejäl mysprick.
Och vilken plats kan var bättre att somna i än en leksakskorg på svaj i vår soffa, mitt i ett hav av leksaker och två stojande barn.....
3 kommentarer:
Oj, vad söt Rufus är. Är det han som är borta?
Ja, det var sån lycka att toy kom till rätta. Jag hoppasdu fått tillbaka din kisse också.
Man blir ju helt förstörd!
Ha det så gott och jag håller tummarna!
Kram
Hej hej!
Ja en bloggträff vore kanske kul så småningom! :)
Kul med lite bloggare på hemmaplan.
Kram
Jenny
Sicken vicka, nu är det en ny.
Jag har en grej till dej från maj.
Kram Mizty
Skicka en kommentar