...ja, det är så det känns. Både jag och Jocke har legat som två urlakade sillar i årets första och förhoppningsvis sista influensa. Förkylningen jag hade förra veckan var bara början visade det sig. Men nu är jag på fötter igen, lite snuvig och blek men glad att vara tillbaka i butiken. 
I morse åkte jag in för att köpa blommor, solen sken och fåglarna kvittrade. Det kändes som om våren var i antågande. Men här nere i skåne kan man gå och tro det i flera månader. Plötsligt står vi med snö upp till knäna och hela Skåne står stilla. Skolor stängs och bussar slutar gå. Det snöar ju inte uppifrån här som i resten av landet. Nä, här är det lite speciellt. Det kommer liksom vertikalt, i en rasande fart och i en mängd som chockar skåningarna och ger oss något "nytt" att prata om. Ja, annars pratar vi bara om blåsten, men nu kryddas den med snö.I allafall fick jag inhandlat lite vårblommor, som jag längtat efter. Dessutom gjorde jag några inköp som ska sparas för den kommande högtiden- Alla hjärtans dag.
2 kommentarer:
åh va skönt att ni mår bättre!! inte kul å bli sådär dunderförkyld!
visst är det underbart med nya blommor! Dina såg ju verkligen våriga ut! va ä de för blomma? är ganska kass på blomsorter :)
tack för din kommentar hos mej!
kram ellen
Inte kul att bli däckade så där. Skönt att ni är på benen igen. Härligt med lite blommor. Här tror jag ionte att våren är på gång. en massa nsö har vi i alla fall och mer skulle det bli i helgen.
Kramar Ullis
Skicka en kommentar