Tantvarning!

Idag fyller jag 35 år!

Fy, jag har faktiskt haft lite ångest inför denna dagen, kanske en tidig fyrtioårskris?

Är det nu de gråa håren kryper sig fram, rumpan sjunker en decimeter (den är på god väg) och rynkerna inte går att dölja med smink och stift längre?

Är det nu jag ska börja handla alla mina kläder på Cellbes postorder och ha nylonstrumpor av tjockare stödmodell som korvar sig vid anklarna. Handväska med många fack som innehåller småmynt och kuponger på margarin och kaffe.

Nä, jag tror att jag väntar lite med detta. Jag fortsätter hoppa i sängen med mina barn, jag fortsätter sola utan att vara rädd för rynkor och jag tänker vara stolt över mina gråa hår. Det finns inget värre än "tanter" som inte kan acceptera sin ålder.

De kommande åren tänker jag därför ha följande dikt i åtanke:

OM JAG KUNDE LEVA OM MITT LIV

av Jorge Luis Borges

Om jag kunde leva om mitt liv,

skulle jag försöka begå fler misstag i nästa.

Jag skulle inte försöka vara så perfekt, jag skulle slappna av mer.

Jag skulle vara dummare än jag har varit,

jag skulle naturligtvis ta väldigt få saker på allvar.

Jag skulle vara mindre hygienisk,

ta fler risker, resa mer, se på fler solnedgångar,

bestiga fler berg och simma i fler floder.

Jag skulle besöka fler platser där jag aldrig har varit,

äta fler glassar och färre bönor,

jag skulle ha fler verkliga och färre inbillade problem.

Jag var en sådan där person som levde förnuftigt

och fruktsamt varje minut av mitt liv;

det är klart att jag hade glädjestunder.

Men om jag kunde gå tillbaka

skulle jag försöka ha enbart lyckliga stunder.

Om ni inte vet det, så är det det som livet består av,

enbart av stunder och ögonblick, missa inte nuet.

Jag var en av dem som aldrig gick någonstans utan en termometer,

en varmvattenspåse, ett paraply och en fallskärm;

om jag kunde leva igen skulle jag resa lättare.

Om jag kunde leva igen skulle jag börja gå barfota i början av våren

och fortsätta med det till slutet av hösten.

Jag skulle åka mer karusell, se på fler soluppgångar,

jag skulle leka med fler barn, om jag återigen hade livet framför mig.

Men ni ser, jag är 85 år, och jag vet att jag håller på att dö...

Tänkvärt, eller hur!

Fast visst ska det bli lite kul att kunna vara en riktig argbigga ibland, nu kan jag ju skylla på min ålder.....